Blandbandet!

Idag råkade jag på ett gammalt kassettband.

Detta fick mig givetvis att tänka på blandbanden, om det finns någon nuvarande motsvarighet och om det är bra eller dåligt om det inte finns/finns.

Vad är då ett blandband?

Jo ett blandband är ett kassettband där någon har spelat in musik (till någon annan). Blandbandet (och kassettbandet) har vissa begränsningar.
1. Kassettbandet har en begränsad längd, tex 2×45 eller 2×60 min.
2. Kassettbandet är inte spåruppbyggt, dvs ska man spola så måste man faktiskt spola, det går inte att hoppa till nästa låt.
3. Kassettbandet är linjärt, dvs det finns ingen möjlighet till shufflefunktion.
4. Kassettbandet håller ingen information förutom själva ljudet, dvs det finns ingen som helst IDv3-tagg eller något i den stilen inbyggt i ljudet.

Vad innebar då detta?

Jo, den som gjorde blandbandet hade en otrolig möjlighet att påverka lyssnandet eftersom det var den personen som hela tiden valde i vilken ordning som låtarna spelades och även bestämde vilka låtar som skulle spelas (let’s face it, det är för jäkla tråkigt att sitta och spola på ett kassettdeck).
Detta gjorde det möjligt att göra väldigt personliga blandband både i form av att de var personliga för dem som gjorde blandbanden men de kunde även vara personliga i form beroende på vem som skulle lyssna på blandbandet.
Det fanns en ytterligare personlighetsaspekt; det var ganska osmidigt att kopiera blandbanden. Det fanns ingen copy-paste utan man fick nöjja sig med någon sorts ”What you hear is what you get”.

Sen kom då digitaliseringen med skivor och senare datorer i var mans hem.
När CD-brännaren kom så konkurrerades blandbandet ut till fördel för blandskivan och punkt 2-4 i blandbandets begränsningar försvann.
När Internet och fildelningen började etablera sig riktigt stort så kom formatet .m3u (bland annat) som är en spellista som spelas i Winamp mm. Med torrentrevolutionen så börjades .m3u’orna läggas med i seriösa rellar från scenen för att man skulle kunna spela hela skivan som man precis laddat hem med en enkel dubbelklickning.

Idag så skickar vi open.spotify.com-länkar till varandra som hänvisar till spellistor i programmet Spotify, dessa spellistor kan vara kollaborativa eller låsta så att bara skaparen kan editera dem.

Så frågan är ju nu om vi har förlorat något i och med detta teknikskifte.

Jag skulle säga att vi absolut har gjort det. Vi gör inte längre riktigt personliga spellistor till varandra och om vi gör det så har vi ett stort tapp ändå genom att mottagaren själv väljer i vilken ordning man ska spela musiken och kan både lägga till låtar i spellistan eller hoppa över en låt som inte passar för stunden.

Den stora följdfrågan är om det är på gott eller ont som dessa förluster har gjorts.

Till att börja med, vi vill ha kontroll över vad vi lyssnar på. Dvs vi vill kunna spola, hoppa över, lägga till, dra ifrån, shuffla, alfabetisera osv osv. På det sättet är blandbandet dött, för blandbandet nekar oss alla dessa möjligheter. Blandbandet är egentligen en form av samlingsskiva (most wanted, smurfhits, osv) bara det att det inte är någon förståsigpåare hos EMI som bestämt vad vi ska lyssna på utan din vän, ditt syskon, din partner eller liknande.
Alltså, att begränsa oss när vi inte rent tekniskt behöver begränsa oss känns som bakåtsträvande.
Under dessa premisser tycker jag att det är en bra sak att blandbandet är dött. Det faktum att vi kan hjälpas åt att bygga spellistor tillsammans är något som tar lyssnandet till en helt ny nivå vad gäller kommunikation och samarbete.

Dock så är det aningen tragiskt att kommunikationen från a till b i form av ett linjärt blandband är dött. Att ge någon ett blandband visade på omtanke och något som man faktiskt var tvungen att lägga ner tid på. Det var acceptabelt att ge bort ett blandband i present.
Skulle jag komma på din födelsedag med en open.spotify.com-länk skulle du nog bli aningen besviken.

Således, att blandbandet i sin teknik är borta är bra, att det personliga med blandbandet är borta är lite sorgligt.