Däremot ska det bli extremt kul att se när Moderaterna kommer tvinga de små borgerliga partierna till att lagstadga om kvotering efter att Sofia Arkelsten nu öppnar upp för en ny linje för Moderaterna. Det finns nämligen väldigt få saker som gör borgare så upprörda som att ens andas ordet kvotering och med tanke på att småborgarna helt enkelt har att rätta sig efter vad (M) bestämmer så ser jag fram emot en fantastisk debatt med riktigt höga tonarter från de utomparlamentariska borgarna.

Det som tyvärr allt som oftast missas när det debatteras för individualisering är att en sådan reform ensamt riskerar att slå väldigt hårt mot framförallt låginkomstagare. Problemet är att den ersättningen som man får är en procentandel av sin lön. För en familj som redan har väldigt knapra marginaler riskerar då att få det ännu sämre om den som tjänar lite mera ”tvingas” ta ut föräldradagar då det minskar familjens inkomst i kronor mer än vad det skulle göra om den som tjänar mindre tar ut föräldradagar. Det rimliga måste här vara att golvet i föräldraförsäkringen höjs och motsvarar 100% av ens inkomst fast med bibehållet tak så att det inte blir allt för dyrt genom att vi ger massor med pengar till höginkomstagare.

En rolig parantes är att Emma Henriksson från (KD) svarar på artikeln. Problemet är att hon är emot en ytterligare individualisering men argumenterar faktiskt för en sådan. Här är en av slutmeningarna i hennes artikel:

Föräldraförsäkringen behöver färre regleringar, inte fler.

Det lustiga är att föräldraförsäkringen är individuell idag men man kan överlåta dagar till sin partner, skulle vi ta bort den regleringen så skulle vi faktiskt ha en individuell försäkring. Det tycker man ju faktiskt att Kristdemokraternas familjepolitiska talesperson borde veta.

På Internationella kvinnodagen så skrev jag om vad jag ville benämna som öppen kvotering och jag har väl i viss mån insett att jag lämnade ett litet hål i min argumentation.

Men till att börja med så bör vi ha grundförutsättningen klar för oss och det är att idag så är det inte så att den som är mest kompetent nödvändigtvis får maktpositionen. Vi vet mycket väl att om en person har attributen; man, vit, heterosexuell eller medelålders så ökar chanserna markant att få en maktposition. Ju fler av dessa attribut en person har, desto större chans att få en maktposition (även om just medelålders kanske inte skapar fördel i ett ungdomsförbund). Är det då så att dessa attribut gör en mer kompetent som makthavare? Nej.

Alltså måste den logiska följden vara att alla som förespråkar att den som har mest kompetens också ska få en maktposition också förespråkar att något behöver ändras gentemot dagens läge. Det går givetvis att påstå att varje fall avgörs från position till position och att således så är det den som är mest kompetent som får positionen redan idag. Dock så missar vi då det faktum hur extremt överrepresenterade folk med attributen; man, vit, heterosexuell och medelålders är på maktpositioner i vårat samhälle och det anser jag inte vara trovärdig argumentation.

So far så står min analys från i mars kvar. Det som jag dock har insett är att kvotering givetvis inte är enda sättet att ändra dessa problem. Jag tror personligen att kvotering fortfarande kan vara en bra väg att gå, men vi får ju inte missa de andra sätten som finns. Till exempel tror jag att utbildning av valberedningar om dessa strukturer skulle kunna vara väldigt värdefullt (och skulle vara ännu mera värdefullt i kombination med kvotering då det är svårt att kvotera på alla grunder som skapar överrepresentation).

När man pratar om sätt att komma åt problemen med bristande jämställdhet så kommer ofta frågan om kvotering upp, och lika ofta som frågan kommer upp så skriker någon högt: ”JAG VILL INTE BLI INKVOTERAD, JAG VILL FÅ JOBB PÅ MIN EGEN KOMPETENS!” och jag sympatiserar i viss mån med det.

Idag har vi en kvotering till bolagsstyrelser och VD-platser som inte är reglerad på riktigt utan sker genom tysta överenskommelser i slutna maktsällskap. Om man tittar på Stockholmsbörsens 255 bolag så är 8 stycken av VD’arna kvinnor, 15 stycken av VD’arna heter Johan. Beror det på att folk som heter Johan generellt sett är nästan dubbelt så kompetenta i att leda börsbolag som kvinnor? Givetvis inte.

Så istället för att fortsätta med den här osynliga kvoteringen av Johan’ar som leder till att de mest kompetenta inte får jobben så bör vi gå över till att ha en öppen och synlig kvotering som säkerställer möjligheten för företagen att ha den VD som är mest kompetent för uppdraget snarare än den som har råkar inneha egenskapen man (och helst heta Johan).

Även Björn Lindgren slår ett slag för öppen kvotering idag.

Hos UNT skriver språkrören för Gröna Studenter om hur den gröna rörelsen och den feministiska rörelsen hänger ihop

På Newsmill skriver Helene Öberg och Gunvor G Ericsson om en tredelad föräldraförsäkring ur ett hälsoperspektiv.

Det som diskussionen i denna fråga bör handla om är inte om någon sorts puritanisk sexualmoralism är inne och spelar. Det bör snarare vara en fråga om vilken makt vi har över våran egen kropp och vad vi tillåts göra med den.

Till att börja med så kan vi inte helt kategoriskt säga att det är ens egen kropp och vi har rätt att göra precis vad som helst med den, följden blir med en sådan hållning att vi står i våran fulla rätt att samtycka till att någon skjuter ihjäl oss, lite mindre tillspetsat så tangerar diskussionen den om aktiv dödshjälp.
Men om vi bortser från den diskussionen och snarare fokuserar på vad som sker som inte är av ”medicinska skäl”. Dvs, var går gränsen till vad vi kan samtycka till av precis vilket skäl som helst.

Kan vi till exempel, som opassande är inne på, godta att folk håller på med diverse sporter där de fysiska skadorna kan vara av minst lika grov karaktär och även värre än vad man kan tänkas åstadkomma under en BDSM-session.

Jag menar, man kan samtycka till att spela fotboll (även om det är svårt töntigt) och bryta benet men man ska inte få hålla på med BDSM och skada sig? Det blir väldigt inkonsekvent om man ska ha rätt att skada sig inom vissa fritidssysselsättningar men inte inom andra.
Hur som helst så tror jag att det är bra att detta tas upp i domstol. Åklagaren har en klar poäng om att man inte har rätt att samtycka till precis vad som helst (klipp), den stora frågan är var den gränsen ska gå.

Andra om samma ämne: HAX, tianmi, Helena Bergman

Till att börja med så blir jag lite förskräckt, kissie har en läsarskara som ligger runt miljonen (eller som kissie själv påpekar, ungefär 1/9 av Sveriges befolkning). Denna miljon människor läser en blogg som, let’s face it, handlar om överkonsumtion och införskaffande av ett par plasttuttar.
Är vi så ytliga att vi är beredda att lägga tid på att bry oss om någon östermalmspingla som vill ha större bröst?

Nu är det inte meningen att detta ska bli en rant om modebloggerskor utan snarare om en ambivalens jag känner för dem.
Jag tycker i grunden att det är bra att internet används, det viktiga är inte hur det används av slutanvändaren.
Men jag tycker samtidigt att det är otroligt tråkigt att något som läses så flitigt är så otrloligt cementerande vad gäller könsroller. Visst, kissie är ett extremt exempel, men hela den delen av bloggosfären handlar till största delen om yta och konsumtion. Man kanske inte ens måste lägga ett könsperspektiv på det hela, utan att vara allt för bevandrad så kan jag anta att det finns även män som skriver om dessa ämnen, även om magkänslan säger mig att både skribenterna och läsarna generellt är kvinnor.
Men framförallt, är det möjligtvis så att frågan inte alls handlar om ett ökat internetanvändande kontra ytlighet/konsumtionshets?
Ska vi kanske vara glada över att folk använder och deltar i internet mera och istället fundera över ytligheten/konsumtionshetsen på ett mera allmänt plan som inte tar hänsyn till vilken typ av kanaler den tar sig uttryck i?
Jag menar, det är trots allt inte så stor skillnad mellan de ideal som framförs i modebloggosfären jämfört med vad som framförs i skvallerblaskor eller reklamannonser. Ska vi leva efter devisen ”Internet är på riktigt” så måste vi också sluta skälla på modebloggosfären för att de bloggar om ytlighet/konsumtionshets, vi måste istället jämställa de med andra kanaler som står för samma ideal. För internet.. det är på riktigt.

Våldtäkt utan våld är inte bara en språklig anomali. Det är dessutom en gärning som i stort sett är omöjlig att bevisa

Så på grund av en språklig anomali och för att det inte går att bevisa så är det inget övergrepp?

Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.

Sen detta som han verkar återkomma till gång efter gång.. Jag skulle gärna läsa den etikettboken, 1. Tala inte med mat i munnen 2. Fis inte ljudligt bland folk 3. Ha inte samlag med någon som inte vill ha samlag med dig 4. Gaffeln ska ligga på höger sida och kniven på vänster sida om tallriken.

Vad har mannen för syn på människor egentligen?
Menar han på riktigt att det går att jämställa våldtäkt inom ett förhållande med ett artighetsövertramp. I min mening så finns det en rimlig väg att gå vad det gäller att stävja våldtäkter, och det är att införa samtyckeslagstiftning, dvs det är inte den utsattes sak att säga nej utan det är övergriparens skyldighet att få ett ja.

Jag delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej” som brukar hävdas. Däremot anser jag att man inte ska lagstifta om samtycke, då frågan ändå är central i alla våldtäktsmål.

Frågan jag ställer mig är varför han inte vill ha en samtyckeslagstiftning, eller varför någon överhuvudtaget kan rakt av avfärda den typen av lagstiftning?

UPDATE: Hillegren’s chef tar sig i kragen och flyttar bort Hillegren från sexualbrotten (SVD)

Transsexualism definieras enligt Wikipedia enligt följande:

Transsexualism är ett tillstånd där den drabbade har en permanent upplevelse av att tillhöra det kön som är motsatt ens biologiska. Den transsexuelle uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling. En besläktad, men något vidare, term är GID (Gender Identity Disorder). Transsexualism betraktas inom medicinen som en psykiatrisk diagnos, och är som sådan unik i så måtto att behandlingen fokuserar på att förändra kroppen, inte psyket.

Helt enkelt personen i fråga anser sig vara född till fel biologiskt kön.

Problemet idag är att unga människor (< 18 år) har väldigt få rättigheter i fråga om att byta biologiskt kön. Det första (och enklast lösta) är det rent juridiska dvs namnbyte och personnummersbyte, gällande detta ser jag inte ett enda skäl varför det ska spela roll om man är myndig eller ej (möjligtvis att man ska behöva målsmans tillåtelse) men i övrigt så handlar det blott om siffror och strängar i myndigheternas databaser medan det för den transsexuelle som lever utan att berätta om sin transsexualism innebär att risken att bli ”påkommen” ökar (och med det risken för utstötning, mobbning, hot, våld, osv).

Det andra som är lite mera problematiskt är operationen (hela grejen handlar ju främst om folk som lever ut sitt kön och inte sitt biologiska kön och även äter hormoner). På grund av den höga självmordsrisken tvingas läkare rekommendera föräldrar att skicka sina barn till Thailand för att operationen ska kunna genomföras. Problemet är ju då att det bara är de som har råd (eller har föräldrar som har råd ) att betala för en könsbytesoperation. Även fast frågan inte är varken enkel eller polär så lutar iaf jag mot att de medicinska skälen måste få gå före de juridiska, dvs om man behöver en operation för att kunna leva ett normalt (fult ord) liv så ska inte lagar och regler få sätta sig över det.
/Micke

Till att börja med, Datalagringsdirektivet kommer kanske gå igenom den 1 april enligt SVD

Direktivet innebär att medlemsländerna ska införa lagar som tvingar telefon- och internetoperatörer att masslagra uppgifter om telefonsamtal, sms och internettrafik under en viss tid. Uppgifterna ska finnas tillgängliga om polisen behöver dem för att utreda brott. Det ska framgå av uppgifterna från, och till, vilka nummer samtal ringts eller sms skickats, eller vilka e-postadresser som har utväxlat meddelanden. För mobilsamtal ska det framgå var telefonen befann sig när den användes.

Direktivet ger medlemsländerna möjlighet att lagra uppgifter i upp till två år

Detta innebär i princip att alla som kommunicerar via mobil eller mail har en elektronisk fotboja, framförallt delen om varifrån man ringer känns otroligt läskigt. Jag menar, det är ju en av de värre straffpåföljderna vi har i landet att tvingas bära fotboja, och nu ska alltså i princip varenda person utrustas med en. Det handlar alltså inte om folk som har begått ett brott, det handlar om du och jag och _alla_ andra i landet som tycker det är smidigt att kunna ringa oavsett var man är.

Jag antar att det kommer ske mycket aktivism i denna fråga både AFK och online, själv hade jag tänkt snickra ihop en enkel textkryptör som sedan ska släppas open source (ja visst är det roligt med en kryptering som är open source).

Sen läser vi om planerna för The Pirate Bay (DN). Det verkar superflummigt, men i grunden ska det (vad jag förstått) vara så att man får tillgång till all content om man betalar en avgift varje månad, sen kommer man kunna spara in på den kostnaden genom att seeda filer. Vi får se hur det blir med den saken. Annars har ju nu Open Bittorrent fått sällskap av PublicBitTorrent på scenen för öppna trackers som inte är bundna till en sajt eller databas, det verkar jäkligt spännande med den decentralisering som nu sker från p2p-communityt.

Det verkar som att danska krixxagubbar har använt facebook för att kommunicera om tidigare operationer och även en del reseplaner och liknande (DN), hur kan man inte förstå att ”What happens in Vegas, stays in Vegas” också gäller om man håller på med militära operationer i ett främmande land. Detta är ju så urbota korkat så det inte är sant.

DN/Synovate’s halvårsmätning visar att Sverigedemokraterna saknar ca 8k röster i valkretsen Skåne läns södra (DN) från att nå de 12% i en valkrets man behöver för att komma in i riksdagen. SR’s Josephine Freje, statsvetarprofessor Ulf Bjereld och statsvetarprofessor Marie Demker är skeptiska till att det ska kunna ske, dels för att det behövs nästan en 50%-ökning av väljarbasen, dels för att det aldrig hänt tidigare att ett parti kommit in den vägen och dels för att undersökningen bara baseras på 520 personer i valkretsen (makthavare.se).
Så man får ju hoppas att dels kritikerna har rätt och dels att folk tar sig i kragen och inte röstar på SD.

Till sist måste jag tipsa om Calandrellas blog ”Är J.K. Rowling pirat?”, mycket underhållande läsning.