Försvaret har den senaste veckan haft en reklamkampanj som gått i främst (vad jag kunnat se) i kollektivtrafiken.

Grundpoängen verkar vara att försöka skuldbelägga alla oss som är kritiska mot försvaret genom att smeta på oss en massa dumma åsikter. Eller inte dumma åsikter, snarare dumma sätt att formulera dem.
Den här är dock värst:

Säga vad man vill om militär, vapen, värnplikt whatever.. Men det är INTE finniga artonåringar med gevär som upprätthåller våran demokrati! Och att försöka påstå att man inte tycker demokrati är viktigt för att man inte tycker att försvaret ska ha mer (eller några) resurser är bara riktigt fult och riktigt tråkig argumentation.

Kampanjen avslutas med denna fråga

Mitt svar: Ni är förbannat dåliga på att sprida erat budskap på ett vettigt sätt!

@mickejamtsved och @federley" />

Till att börja med, kan vi snälla få höra något annat än att ”det är sossarnas fel”? Det är helt enkelt inte en särskilt seriös eller intressant argumentation när man sitter vid makten, alliansen argumenterar i många fall som om de redan satt i opposition. Alliansfritt Sverige har tagit upp detta vid ett flertal tillfällen och jag tycker att förslaget från i december verkar som en alldeles utmärkt idé.

Personligen har jag ingen aning om huruvida en rödgrön eller en blå regering är bäst på att sköta spårtrafik, det är helt enkelt inte en del av politiken som intresserar mig (även om jag såklart i egenskap av jävig utgår ifrån att en rödgrön politik är betydligt bättre).

Nästa sak som jag reagerade på, Federley kläckte ur sig: ”Well, vi försöker. Det är dock svårt at få¨in en nyhet på rubriken: Nu har vi ordning på Budgeten efter 3 år!”. Handlar politik om att skapa rubriker eller om att förbättra samhället? Tyvärr så verkar det som att den borgerliga politiken har fått så mycket skäll de senaste åren så att deras politiker väljer vilka vägar som helst för att få lite positiv press och då är det enkelt att gå till ”Sossarna är dumma…”.

Förövrigt, om man nu sitter på twitter där man själv bestämmer vad som ska publiceras och vad som ej ska pratas om, varför oroar man sig då över att få rubriker?
Det är ju man själv som är rubriksättare, ansvarig utgivare och journalist.

Sen inser jag att jag har helt fel i min slutreplik, alliansen kommer inte förlora valet på grund av att de framstår som svaga och inte kan argumentera för sin sak. De kommer att förlora valet på grund av att deras politik inte är vad väljarna vill ha. Om man ger de som har mycket mer samtidigt som man monterar ner skyddsnät och välfärdssystem då blir man inte omvald i Sverige, så enkelt är det.

Vi går inte på några lögner om ”nya arbetarpartiet” en gång till.

@bloggitik-864cca1d

Frågan är bara, gör det oss så mycket om dagens stora drakar skulle försvinna från spelplanen?
Dagligen så är det fler och fler som börjar hämta sina informationsflöden från andra håll än de etablerade medierna, vi vänder oss till bloggar, twitter, facebook och andra sociala medier för att inhämta information.

Medborgarjournalistiken som bloggarna innebär är verkligen på uppgång och min gissning är att det kommer vara ytterst få journalister som jobbar avlönat, på det sättet som de gör idag, för ett stort mediehus inom en överskådlig framtid.

Så, bloggarna och deras läsare ökar, är det så att vi är less på att läsa samma TT-artikel i alla tidningar, är det så att vi är trötta på den sensationslystna lösnummersjournalistik som framförallt kvällstidningarna ägnar sig åt?

Jag ska ge två exempel på skandaljournalistik som figurerat de senaste dagarna/veckorna.

1. Thomas Tvivlaren briljerar i två inlägg om två artiklar med anknytning till The Pirate Bay. Den första artikeln rörde hur fildelningen har påverkats sedan domen mot TPB föll, den visade sig innehålla massor av faktafel och företag som stod för siffrorna ljög läsarna rakt upp i ansiktet trots att man på deras egen sida kan läsa om att fildelningen inte har minskat sen domen och Ipred utan tvärtom ökat.
Nästa artikel (som tyvärr är borttagen nu, men finns print-screenad här) rörde sidan Politiskt Inkorrekt (vilket verkar vara en ytterst otrevlig sida som ni får googla rätt på själva om ni vill gå till) och att den skulle vara driven av anakata och TiAMO från TPB och hostad hos deras webhotell PRQ, samtidigt antydes att anakata och TiAMO skulle vara någon sorts främlingsfientliga extremhögerpersoner. Om det stämmer låter jag vara osagt, problemet är att såfort artikeln kom upp så kunde den lätt punkteras med ett par enkla faktakontroller.
Stort credd till Thomas Tvivlaren som drog igång ett drev kring detta.

2. Detta rör den på twitter kallade #ursulagate. Det hela handlade om att riksdagsledamoten Fredrik Federley (c) har tagit på sig uppdrag för olika företag som har varit på gränsen till lobbyism. Problemet här var att (återigen) Aftonbladet slog upp det hela som att de avslöjat Federley med fingrarna i kakburken när han hela tiden varit helt öppen med vad han håller på med via dels sin blogg och dels via twitter. Om Federley har gjort fel eller ej låter jag vara osagt, det hela handlar om att Aftonbladet är inte det minsta intresserade av att förbättra samhället, det enda de är ute efter är att sälja så många lösnummer som möjligt och det är med den inställningen som de skriver artikeln.

Jag tror att vi här har hittat en stor del av problemet varför folk väljer medborgarjournalistiken (bloggarna, twitter), när vi läser en blogg så vet vi att den som skriver har en politisk agenda och det är vinklat utifrån vem som skriver, dock är det inte folk som skriver för att sälja lösnummer, de skriver för att de ser ett problem eller en struktur som de vill förändra. Vi är beredda att läsa vinklade artiklar, om de är skrivna för att förändra inte för att sälja så mycket lösnummer som möjligt.

För att visa lite på min poäng om vad vi inte behöver dagens mediehus till så tänkte jag länka till varsin artikel hos de 4 stora dagstidningarna DN, SVD, Expressen, Aftonbladet