Då ska jag hjälpa dig, ett par saker som dels är bra för klimatet och dels minskar staten. Låter det intressant?

Till att börja med ta och ladda hem och läs Timbro-rapporten ”Fiskesubventioner och andra bottennapp” som är skriven av Maria Wetterstrand och Mattias Svensson. Där finns en rad saker som staten gör som är direkt skadliga för miljö och klimat. Då kan du börja driva frågor som:

• Avskaffa fiskesubventionerna
• Avskaffa kommunala subventioner av flygplatser
• Sälj SAS
• Sluta ge gratis utsläppsrätter till kolkraftverk
• Avskaffa allmänna subventioner till kolkraftverk
• Gör parkering till en riktig marknadsekonomi

När du har gjort det, så kan vi ta frågan om skatteavdrag för att köra bil, att avskaffa dessa avdrag mot en skatteväxling för allmänt lägre inkomstskatter borde vara något som faller en liberal i smaken. För den mera studentikosa nyliberalen finns ju såklart frågan om att privatisera vägarna (och framförallt stopp för bygge av nya vägar för stat och kommun).

Så, nu när du fått denna hjälp. Kan vi få en lite mer konstruktiv debatt från liberalt håll om hur klimat och miljön ska skyddas?

Vi skulle såklart kunna såga Kyoto-protokollet på många olika grunder, till exempel absurditeten i att beräkna på produktion inte konsumtion, något jag gör upp med här. Eller till exempel problemet med het luft, något som @lorentztovatt gör upp med 5:05 in i nedanstående klipp.

Eller så skulle vi kunna ge oss på Kyotoprotokollet för dess tvågradersmål, vilket varken kommer uppnås eller är tillräckligt.

Men nu är tyvärr Kyoto-protokollet det enda klimatavtal vi har och sålänge det gäller så är det av yttersta vikt att vi i den svenska debatten kräver regeringen på svar om vad de faktiskt vill göra med utsläppsrätterna. Det har vi inte fått svar på ännu, och även om det inte kom i denna budget så kan det mycket väl komma i nästa.

De flesta är nog överens om att världen kan tåla ett par graders uppvärmning, sedan får vi större effekter. Dessutom handlar det inte om att sluta med fossila bränslen utan att hitta rätt balans.

Vid sidan av att han givetvis har fel i sak så är det egentligen inget konstigt med att BP står för denna åsikt.

BP är ett företag som lever på att sälja olja i olika former, men problemet är att allting tyder på att oljan tar slut. Detta skapar såklart incitament för BP att göra slut på oljan så fort som möjligt. Den 13:e mars förde Magnus Nilsson ett rimligt resonemang på SvD Brännpunkt om att ett högt fatpris på oljan de facto är skadligt för miljön.
För BP och förlängningen Svanberg så är ju givetvis detta ett stort problem, de vill såklart ha ett så högt fatpris som möjligt då det gör det lönsamt för dem att utvinna olja på fler och dyrare sätt.
Därför ligger det i BP’s intresse att undergräva talet om den globala uppvärmningen, om politiker runt om i världen skulle ta den globala uppvärmningen på allvar så skulle de tvingas använda ekonomiska styrmedel på ett sådant sätt att oljeanvändandet gick ner till ett minimum.

Så baserat på det och Svanbergs lojalitet mot sina aktieägare så är det självklart att han uttalar sig på det sättet. Det vi som konsumenter ska göra är dock inte att lacka på Svanberg och BP. Vi ska lacka på våra politiker som inte är beredda att sätta in tillräckliga ekonomiska styrmedel för att förinta oljeberoendet.

ska snart iväg på TEMA:POLITIK om GRÖN EKONOMI och tänker argumentera mot grön skatteväxling.

Grön skatteväxling är grunden i våran ekonomiska politik och bygger på tanken att skatter höjs på saker som är miljöfarliga, till exempel bensin, samtidigt som den sänks på arbete. Det är i grunden en ganska bra tanke, men jag anser att den är problematisk. Tanken innebär nämligen att vi har en välfärd som är beroende av att vi också har stora utsläpp. Den bygger också på att vi med samma skattebas som tidigare ska kunna finansiera en grön omställning samtidigt som vi behåller vår höga kvalitet i välfärden. Detta tycker jag är ytterst problematiskt.

Jag skulle hellre vilja se en uppdelning av skattebaserna, en som handlar om just klimatskatter och där måste målsättningen i slutändan vara att vi ska hamna på 0 i dess storlek. Skulle den totala pengapåsen från miljöskatterna hamna på 0 skulle det innebära att vi har lyckats genomföra den gröna omställningen och världen är räddad osv.. De pengarna som kom in under denna period fram tills miljöskatterna hamnar på 0 skulle gå till att finansiera just den gröna omställningen. Hur stor skattebas det blir är helt beroende av hur mycket människor väljer att släppa ut.

Vad gäller välfärden får vi tänka lite annorlunda, där har vi inte nödvändigtvis målsättningen att få en skattebas på 0 (även fast det säkert finns ett par nyliberaler som önskar sig nattväktarstat osv.). Där måste vi börja i andra ändan, vi måste fundera på vad vi vill finansiera gemensamt och till vilken grad och sedan lägga en skattenivå som är anpassad till det. Skulle vi vid ett senare tillfälle välja att en viss verksamhet inte ska finansieras offentligt så kan vi sänka skatterna (skatter har inget egenvärde, värdet skapas i verksamheten som köps för skatterna). Gärna skulle dessa skattesänkningar få ske genom att man höjde grundavdraget. Det skulle vara en reform som alla tjänade på och det skulle även skapa goda incitament även för att jobba lite om man inte har möjlighet att jobba heltid.

Två saker som kom upp under mötet som jag också tänkte röra vid här var, till att börja med ett avskaffande av värnskatten. Jag tycker att vi måste ta oss en ordentlig titt på hur effekterna av förmögenhetsskatt, värnskatt och statlig skatt blir. Är det kanske så att vi får en större skattebas genom att ha plattare skatter så anser jag att vi ska ha det. Anledningen är enkel, får vi en större skattebas så kan vi ytterligare höja grundavdraget vilket främst gynnar låginkomstagare och på så sätt skapa en progressivitet som hjälper låginkomstagare snarare än att ”straffa” höginkomsttagare.

Den andra saken som kom upp var frågan om var man ska ta ut skatterna, är det så att man kanske ska ta ut skatt på omsättning eller produktion istället för på arbete? Mitt enkla svar är nej och det är av två skäl, det ena är att i slutändan så blir det ingen större skillnad för den vanliga människan då skatter på produktion skulle leda till högre kostnader för kunden. Snarare är det så att man skulle lägga all beskattning på konsumtion men risken är då att vi får ett ännu krånligare och mindre transparent skattesystem. Dessutom, och detta är nog det viktigaste, vi vet inte vad en skatt som denna skulle kunna få för effekter för löntagarna. Skulle det innebära en stagnering av löneutveckling eller vad skulle hända. Därför anser jag att det är praktiskt att ta ut skatt på arbete så som vi gör idag.

Nu, precis som efter förra valet så sviker de borgerliga partierna sina löften om att inte höja skatterna och höjer skatten på diesel i två steg, jag tycker det är väldigt bra att alliansen tar sitt ansvar och jagar utsläppen på det mest effektiva sättet som finns tillgängligt och dessutom glad över att Sverige har en rödgrön politik även fast vi sitter i opposition.

Dock blir jag lite förvånad när den socialdemokratiska gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg skriver bland annat följande på Aftonbladet Debatt:

Men bensin och dieselskattehöjningarna är bara några av de svek som nu sker mot Sveriges bilister.

Jag tycker det är tråkigt att man går så hårt åt den politiken man faktiskt själv fört, även om det hade varit betydligt ärligare av alliansen att faktiskt redovisa den politik de tänkte föra.

Lämpligt nog en dag som denna så har @bilfront (en organisation i stil med vad jag tidigare skrivit om Bilens dag) börjat följa mig på twitter, låt oss säga som så att vi inte kommer så bra överrens och jag börjar fundera på om det kanske är en destruktiv relation som borde avslutas. Framförallt när de jämställer behovet av en bil med behovet av en njure..

Som avslutning då, skäl nog för bilfria innerstäder:

Den ena undersökningen presenterade ett rungande stöd för att bygga motorvägen (även bland oss Miljöpartister), medan den andra visade att blott 40% av stockholmarna ville bygga motorvägen.

Hur kommer det sig då att två mätningar som presenteras samma dag kan skilja sig så mycket åt.

Jo, det är helt enkelt så att frågorna har vinklats en aning. I den undersökning som visade på att folk vill ha motorvägen så hade man helt enkelt ställt motorväg mot inte motorväg. I den andra så hade man ställt 30 miljarder motorväg mot 30 miljarder kollektivtrafik.

Än så länge så har vi inte fått se några satsningar på kollektivtrafiken från alliansen, men företrädare för dem brukar påstå att det inte finns något motsatsförhållande mellan att bygga en motorväg och att satsa på kollektivtrafiken.
Det som då önskas är givetvis att alliansen presenterar hur mycket som ska satsas och hur det ska finansieras. Det rödgröna har visat tydligt hur mycket som kommer satsas på kollektivtrafiken. Dels vill man dels satsa 6,5 miljarder på kollektivtrafik i hela landet och dels finns det en option som innebär ytterligare ca 30 miljarder till stockholms kollektivtrafik om (när) vi vinner folkomröstningen om motorvägen.

Så som sagt, alla ni alliansföreträdare som menar att det inte finns något motsatsförhållande mellan motorväg och kollektivtrafik, berätta gärna hur mycket ni tänker satsa på kollektivtrafiken.

Peter Eriksson och Maria Wetterstrand skriver idag på DN Debatt om det okloka i att återuppta kärnkraftsbygget. I veckan så genomförde Greenpeace en aktion för att visa på hur sårbart kärnkraft är ur ett säkerhetspolitisk aspekt och tog sig in på Forsmark, de skriver på Newsmill om varför de genomförde denna aktion. Min partikamrat Jakob Lundgren skriver även om detta.

Mitt främsta skäl till varför kärnkraften inte bör byggas ut är inte främst av miljömässiga skäl (jag är lite för ung för den debatten), det är inte heller av säkerhetspolitiska skäl (jag tror helt enkelt inte att Sverige löper särskilt stor risk att utsättas för ett terroristangrepp).

Mitt främsta skäl handlar om makt. Att låta ett fåtal aktörer bilda ett eloligopol ser jag som ytterst olyckligt, vi såg till exempel i vintras hur elpriserna sköt i höjden av den enkla anledningen att det var svinkallt och att elleverantörerna inte var utsatta för ordentlig konkurrens.

Det är nämligen så att kärnkraft är dyrt, det är väldigt dyrt. Detta innebär att ytterst få har råd (och då med skattebetalarnas hjälp) att bygga reaktorer, detta faktum omöjliggör en ordentligt konkurrensutsatt energimarknad.

Förnyelsebar energi såsom vind-, vatten- och solenergi däremot kan startas i mycket mindre skala vilket innebär att många flera har möjlighet att bygga den typen av elinfrastruktur.

Här kanske nu vän av ordning vill invända att det ena inte behöver utesluta det andra. Men det är dessvärre så att det ena måste utesluta det andra. I Sverige så har vi redan idag en överproduktion av el och med ytterligare utbyggnation av kärnkraften skulle vi mätta vårat elbehov över en lång tid och minska incitamenten för att satsa på förnyelsebar el. Det vi istället bör göra är att dels göra det lättare för mindre aktörer att ”stoppa in” el i elnätet, dels hjälpa dessa initiativ ekonomiskt med riskkapital och dels avsätta pengar till forskning för att utveckla teknikerna med förnyelsebar el så att dessa kan bli mer effektivare.
På det sättet byggar vi ett grönare, modernare och mer hållbart Sverige som inte är beroende av storföretags nycker.

I övrigt måste jag uppmärksamma detta fantastiskt roliga initiativ från Vänsterpartiet i Sjöbo, veckans must-read står nog Isobel Hadley-Kamptz för med sin tirad om hat.

UPDATE: Länkade visst fel i DN Debatt-artikeln, detta är nu ändrat.

Här är mitt tal i sin helhet

Goddag miljövänner!

Mitt namn är Mikael Jämtsved och jag är en av de som representerar Miljöpartiet här i Järfälla idag!

Vi är här idag för att fira den av FN instiftade världsmiljödagen. Värlsmiljödagen instiftades 1972 efter FN:s miljövårdskonferens i Stockholm. Världsmiljödagen firas för att uppmärksamma de problem vi står inför och även för att uppmärksamma de områden som vi gjort framsteg inom. Årets världsmiljödag har temat ”Many Species. One Planet. One Future” vilket översatt till svenska betyder ”många arter, en planet, en framtid”. Vi är alltså här för att manifestera för den biologiska mångfalden, något som EU och Sverige tagit ställning för.

Idag finns ungefär 2 miljoner kända arter, forskarna uppskattar att det i realiteten finns någonstans mellan 5 och 100 miljoner arter, vilket innebär att en majoritet av de arter som finns på jorden är fortfarnde oupptäckta. Vi vet att det idag finns 17291 arter som vi anser vara utrotningshotade, om vi räknar in alla de arter som vi ännu inte känner till så kan vi med god säkerhet anta att siffran 17291 är betydligt mycket högre i verkligheten.

Igår var det många som tog studenten och som på allvar tog klivet ut i vuxenlivet och i världen, min vän Malin var en av dem. Jag känner och jag anser att vi som människor har ett ansvar gentemot kommande generationer att se till så att så många som möjligt av dessa arter finns kvar, inte bara för Malin och hennes klasskamrater utan även för Malins barn, och Malins barnbarn.

Det är helt enkelt upp till oss att se till så att så många som möjligt av de uppemot 100 miljoner arter som lever på våran planet även i fortsättningen har en planet att leva på.

Dessvärre måste jag nu gå in på partipolitik, jag önskar att det fanns en bred politisk enighet för att försvara dessa arter. Dessvärre finns det inte det idag. Jag ska ta upp ett exempel för att visa på min poäng.

I höstas fanns det strax under 300 vargar i Sverige, stammen har länge ansetts så liten så att den är utrotningshotad i Sverige , man har även antagit att den lilla stammen har lett till inavel vilket är mycket skadligt för stammen. Sittande regering ansåg då att vi var tvungna att genomföra en vargjakt för att rensa ut de inavlade vargindividerna, man beslutade att 27 stycken vargar skulle skjutas.

Att säkra en utrotningshotad arts exinstens genom att skjuta närmare 10% av den är i grunden ett felaktigt beslut, men det riktigt stora problemet ligger egentligen inte i det feltänket.
Det stora feltänket ligger i hur jakten i sig genomfördes, det man gjorde var att licensiera 12000 jägare att jaga varg tills kvoten på 27 vargar var uppfylld. Till att börja med ledde detta till att kvoten överstegs omedelbart. Men framförallt skedde ingen som helst urskiljning i vilka vargar som sköts. Samtliga vargar som sköts har idag obducerats, och ingen har konstaterats ha genetiska problem. Så istället för att ta tag i ett faktiskt problem med inavlade vargar så valde sittande regering att tillfredställa den vargfientliga jägarlobbyns krav på att få minska ner mängden varg i Sverige.
En del av beslutet om att rensa ut vargstammen bestod i att de skjutna vargarna skulle ersättas med nya friska vargar från Ryssland. Idag finns inga beslut på att ta in nya vargar utan endast beslut om att det ska jagas varg i vinter igen.

Det jag vill komma till är att sittande regering inte tar ansvar för den biologiska mångfalden, det finns dock ett alternativ, det finns ett alternativ som är beredda att stå upp för den biologiska mångfalden, det finns ett alternativ som väljer att ha solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet som en av sina tre grundpelare. Det altenativet heter Miljöpartiet.

Alternativen som kommer ställas mot varandra känns spännande, Stockholmarna kommer att få lägga 27 miljarder antingen på kollektivtrafik eller på en motorväg. Detta känns väldigt positivt då vi inte bara får en möjlighet att stoppa bygget av Förbifarten, vi får dessutom möjlighet att pitcha in de pengarna i något vettigt som kollektivtrafiken istället.

När jag såg förslaget blev jag först tveksam, jag tänkte ”har vi sålt en av våra viktigaste frågor för makten?” men ju mer jag läser och funderar, desto mer undrar jag om det inte är (S) som har fått böja sig allra mest. Med tanke på Carin Jämtins utspel om att köra över MP och V i denna fråga så är nog detta en tung prestigeförlust för S, framförallt när vi röstar bort vägen 2012. DN’s Henrik Brors anser också att det är MP som är den stora vinnaren här.

En sak som detta tydligt visar på tycker jag är behovet av att omvärdera den politiska spelplanen, det kanske inte är så att det borde vara en statisk blockpolitik höger mot vänster som det mer och mer känns som det är påväg att skapas, Unni Drougge skriver intressant om en grön-rosa-lila sörja där hon går till angrepp mot blockpolitiken som den ser ut idag, och visst låter det spännande.. Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Piratpartiet regerandes tillsammans.. Lisa Magnusson är inne lite på samma spår i veckans must-read om hur internet är den viktigaste miljöfrågan.

Hursomhelst, jag är glad att vi har en möjlighet att stoppa Förbifarten nu och hoppas att folk inser att den enda chansen att stoppa motorvägen är att lägga sin röst på de rödgröna den 19:e september i år (därmed inte sagt att vi vinner omröstningen 2012, men vi har iallafall en chans).

Andra om dagens besked: Jakob Dalunde, Anders Wallner, Stefan Nilsson, Kulturbloggen och för lulz och för att de en gång i tiden var lite gröna så slänger vi över en länk till C-ledamoten Johan Linander som är väldigt ledsen för att hans eget parti var tvungna att sälja ut sina ideal för regeringsmakten.

Jag kan ärligt erkänna att jag inte är en av de mest pålästa inom området dock inser jag att det är en viktig fråga.

Temperaturen ökar och de naturliga resurserna utarmas, så vad ska vi människor göra för att kunna stoppa denna utvecklingen och spara jorden till framtida generationer.

För det första, så måste tekniken utvecklas så att vi i större utsträckning använder oss av förnyelsebar energi, men vi kan inte bara vänta på att tekniken ska utvecklas åt ett grönt håll. Vi måste ta vårat eget ansvar i egenskap av världsmedborgare.

Så vad kan vi då göra?

Sluta äta kött – För varje steg i en näringskedjan försvinner 90% av energivärdet, det vet alla som har läst Biologi A på gymnasiet. Detta innebär att när vi äter ko istället för att äta grönsaker så har vi i princip varit tvungna att odla fram 10 ggr så mycket mat, vilket innebär ett otroligt resursslöseri. Det är givetvis inte så enkelt som att det är exakt 10 ggr, men principen kvarstår. Att äta kött är att slösa på våra gemensamma resurser.

Sluta åka bil – Visst många måste faktiskt ha bil för att kunna leva sitt dagliga liv. De allra flesta är bara lata, bor man i en stad som Stockholm så finns det faktiskt nästan alltid alternativ till bilen, vi har ett väl utbyggt kollektivtrafiksystem (även om det skulle kunna bli bättre) som kan ta en nästan var som helst nästan när som helst.

Det finns givetvis massor av saker att göra, såsom att välja förnyelsebar energi för sin el hemma, åka tåg istället för att flyga, stänga av maskiner och släcka hemma osv osv.. Jag ville dock lyfta dessa två speciellt, då jag anser att det är saker som alla med samvete bör tänka över att göra.