Jag avsäger mig upphovsrätten för alla bilder, kopiera, sprid och remixa precis som ni vill. Om någon vill hänvisa tillbaka till att det är jag som hållit i kameran så är det ok, men om en inte vill behöver en inte.

1. Ett träd på Östermalm som ska huggas ner (och nu har huggits ner).

2. Förlöjligande av de som inte vill att trädet ska huggas ner.

3. Huruvida en 43 år gammal skönlitterär bok innebär att alla feminister vill döda alla män.

Det blir mer och mer tydligt för var dag som går att samtiden är för absurd för att vara på riktigt, mina pengar ligger på att det handlar om en konstfacksinstallation.

Då ska jag hjälpa dig, ett par saker som dels är bra för klimatet och dels minskar staten. Låter det intressant?

Till att börja med ta och ladda hem och läs Timbro-rapporten ”Fiskesubventioner och andra bottennapp” som är skriven av Maria Wetterstrand och Mattias Svensson. Där finns en rad saker som staten gör som är direkt skadliga för miljö och klimat. Då kan du börja driva frågor som:

• Avskaffa fiskesubventionerna
• Avskaffa kommunala subventioner av flygplatser
• Sälj SAS
• Sluta ge gratis utsläppsrätter till kolkraftverk
• Avskaffa allmänna subventioner till kolkraftverk
• Gör parkering till en riktig marknadsekonomi

När du har gjort det, så kan vi ta frågan om skatteavdrag för att köra bil, att avskaffa dessa avdrag mot en skatteväxling för allmänt lägre inkomstskatter borde vara något som faller en liberal i smaken. För den mera studentikosa nyliberalen finns ju såklart frågan om att privatisera vägarna (och framförallt stopp för bygge av nya vägar för stat och kommun).

Så, nu när du fått denna hjälp. Kan vi få en lite mer konstruktiv debatt från liberalt håll om hur klimat och miljön ska skyddas?

Ett av syftena med jobbskatteavdragen är att hålla tillbaka löneutvecklingen. Problemet uppstår i och med att tusen kronor mer i plånboken inte i sig är pensionsgrundande, vilket höjd lön däremot är.

Därför är det en mycket klok idé att använda en del av sitt jobbskatteavdrag till att pensionsspara, om man har valt att inte få något jobbskatteavdrag så får man däremot skylla sig själv.

Man kunde:

1. Låtit (M) och (S) göra upp
2. Låtit riksdagen bestämma i fråga till fråga
3. Låtit (MP) göra upp med (M), (FP), (C) och (KD)

Det som nu tycks vara argumentationslinjen från vänsterpartister (om vi bortser från de som bara vill skrika och gapa utan att nå resultat) är att det andra alternativet hade gett ett bättre resultat.

Ok, om vi utgår ifrån att vi skulle lägga fram den rödgröna överrenskommelsen från innan valet för beslut i riksdagen (vi bortser från budgettekniska regler och att vi inte vet om överrenskommelsen gäller längre med Socialdemokraternas nya ledning).

Det vi då skulle behöva för att få igenom den överrenskommelsen är att minst 19 ledamöter utanför de rödgröna partierna ställer sig bakom vårat förslag.

Vi kan utgå ifrån att varken SD eller den nyblivne vilden William Petzäll är så särskilt intresserade. Kvar finns då att minst 19 ledamöter (vi kan nog anta att det handlar om en hel partigrupp) från Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet eller Kristdemokraterna bryter sig ur alliansen för att göra upp på just detta område.

Men när vi hoppas på en sådan lösning så glömmer vi två saker.

1. Alliansen håller ihop.
I endast en fråga vad jag kan minnas har Alliansen varit splittrad på partinivå när man väl kommit till riksdagen för omröstning. Den fråga som det gäller är när KD kördes över av en i övrigt enig riksdag (nåja, vissa borgare fegade ur) om samkönade äktenskap (riksdagsprotokoll). Vid ett par tillfällen har enskilda ledamöter gått emot Allianslinjen, men bara en gång så att det skapat en annan majoritet. Den gången var det ett par alliansledamöter som gick på den rödgröna linjen om att Sverige skulle erkänna det armeniska folkmordet som just ett folkmord (riksdagsprotokoll).
Bortsett från dessa två fall har iallafall jag väldigt svårt att dra mig till minnes när alliansen varit oeniga i riksdagen.

2. Borgarna gick inte till val på en mer human migrationspolitik
I alliansens gemensamma valmanifest finns det väldigt lite som rör migration, det finns något enstaka förslag om att det ska bli billigare att skicka hem pengar till annat land, men det får nog snarare betraktas som ett frihandelsförslag snarare än ett migrationsförslag. Alliansens gemensamma politik är således att under mandatperioden 2010-2014 göra väldigt lite på migrationsbiten.
De enskilda partierna finns det dock visst hopp för, både KD och FP har i sina egna valmanifest vissa skrivelser om vård och skola för papperslösa, samt aningen öppnare gränser. C berör inte ens frågan om migration i sitt valmanifest och M skrev inte ens något eget valmanifest eftersom Alliansens gemensamma manifest var deras manifest.
Så i FP och KD finns det visst hopp, de gick faktiskt till val på en mer öppen och human migrationspolitik, men de tycks samtidigt ha accepterat ett status quo i migrationspolitiken i förhandlingar innan valet, dessutom tycks de ju nu få igenom lejonparten av sina frågor i den nya överrenskommelsen. Det är därför svårt att tänka sig vad som skulle kunna motivera något av småpartierna att svika alliansen (framförallt med tanke på den extremt tuffa svekdebatt de antagligen skulle få på halsen om de gick emot övriga alliansen).

Således, att få igenom den rödgröna uppgörelsen är helt uteslutet i det parlamentariska läget. Att stå fast vid den överrenskommelsen som nu är gjord är således det som utvecklar den svenska migrationspolitiken i mest human och solidarisk riktning. Men visst, det är möjligt att det hade kunnat gå att krama ut lite mera humanitet ur uppgörelsen, dock är Miljöpartiet erkänt skickliga förhandlare och jag är personligen övertygad om att den överrenskommelse som är gjord är det bästa som kunde hända svensk migrationspolitik denna mandatperiod.

Därmed inte sagt att jag är glad att Vänsterpartiet fortsätter driva på för en ännu mer human och solidarisk migrationspolitik, men jag skulle önska att det gjordes på ett mer konstruktivt sätt än att kasta skit på Miljöpartiet

Läs gärna också Maria Ferm och Leo Carlsson om samma ämne.

Ett av besluten som stack ut var att centerpartiet nu har linjen att implementeringen av det ack så förhatliga datalagringsdirektivet ska skjutas upp. Detta borde vara ett beslut som det jublas över, dessvärre tycks reaktionerna vara ganska svala än så länge (och jag kan förstå varför).

Men jag är av den åsikten att vi istället för att göra de integritetsvänner som faktiskt finns i (C) till våra fiender bör vi hjälpa och stötta dem i deras kamp. Det är trots allt vad som händer nästa vår när datalagringsdirektivet kommer upp igen som räknas.

Då ställs (C) inför ett gäng tuffa utmaningar, de kommer vara tvungna att ta ställning till om de är beredda att gå emot resten av alliansen utan att det för den sakens skull kommer skapa majoritet mot förslaget. De kommer att få ta ställning till om det är värt att bryta allianssamarbetet om man inte får med sig de övriga på sin linje. De kommer även ställas inför frågan om de ska rösta för direktivet men göra det mindre dåligt.

Hur de hanterar dessa och säkert ett par till tuffa funderingar kommer definitivt ligga till grund för huruvida vi kommer kunna lita på (C) vad gäller integritetsfrågorna i framtiden.

Men fram tills dess, låt oss stötta och hjälpa dem så mycket det bara går för att skapa möjlighet för att skicka datalagringsdirektivet i sopporna.

Nu går man ut och kräver att ungdomar ska få lägre löner, är det så att man gett upp kravet på att det ska löna sig att arbeta eller har man reviderat kravet till att lyda: ”Det ska löna sig att arbeta – för vissa”?

Förövrigt, kravet om längre provanställningstid. Förstår man inte att det är den långa provanställningen som gör det lönsamt att anställa folk i sex månader och sedan sparka dem när det är dags för tillsvidareanställning?

Vi skulle såklart kunna såga Kyoto-protokollet på många olika grunder, till exempel absurditeten i att beräkna på produktion inte konsumtion, något jag gör upp med här. Eller till exempel problemet med het luft, något som @lorentztovatt gör upp med 5:05 in i nedanstående klipp.

Eller så skulle vi kunna ge oss på Kyotoprotokollet för dess tvågradersmål, vilket varken kommer uppnås eller är tillräckligt.

Men nu är tyvärr Kyoto-protokollet det enda klimatavtal vi har och sålänge det gäller så är det av yttersta vikt att vi i den svenska debatten kräver regeringen på svar om vad de faktiskt vill göra med utsläppsrätterna. Det har vi inte fått svar på ännu, och även om det inte kom i denna budget så kan det mycket väl komma i nästa.

Däremot ska det bli extremt kul att se när Moderaterna kommer tvinga de små borgerliga partierna till att lagstadga om kvotering efter att Sofia Arkelsten nu öppnar upp för en ny linje för Moderaterna. Det finns nämligen väldigt få saker som gör borgare så upprörda som att ens andas ordet kvotering och med tanke på att småborgarna helt enkelt har att rätta sig efter vad (M) bestämmer så ser jag fram emot en fantastisk debatt med riktigt höga tonarter från de utomparlamentariska borgarna.