Mitt motstånd till kärnkraft

Imorrn torsdag kommer antagligen riksdagen ta ett mycket olyckligt beslut. Imorrn ska nämligen beslut tas om huruvida Sverige ska öppna upp för att bygga nya kärnkraftverk.

Peter Eriksson och Maria Wetterstrand skriver idag på DN Debatt om det okloka i att återuppta kärnkraftsbygget. I veckan så genomförde Greenpeace en aktion för att visa på hur sårbart kärnkraft är ur ett säkerhetspolitisk aspekt och tog sig in på Forsmark, de skriver på Newsmill om varför de genomförde denna aktion. Min partikamrat Jakob Lundgren skriver även om detta.

Mitt främsta skäl till varför kärnkraften inte bör byggas ut är inte främst av miljömässiga skäl (jag är lite för ung för den debatten), det är inte heller av säkerhetspolitiska skäl (jag tror helt enkelt inte att Sverige löper särskilt stor risk att utsättas för ett terroristangrepp).

Mitt främsta skäl handlar om makt. Att låta ett fåtal aktörer bilda ett eloligopol ser jag som ytterst olyckligt, vi såg till exempel i vintras hur elpriserna sköt i höjden av den enkla anledningen att det var svinkallt och att elleverantörerna inte var utsatta för ordentlig konkurrens.

Det är nämligen så att kärnkraft är dyrt, det är väldigt dyrt. Detta innebär att ytterst få har råd (och då med skattebetalarnas hjälp) att bygga reaktorer, detta faktum omöjliggör en ordentligt konkurrensutsatt energimarknad.

Förnyelsebar energi såsom vind-, vatten- och solenergi däremot kan startas i mycket mindre skala vilket innebär att många flera har möjlighet att bygga den typen av elinfrastruktur.

Här kanske nu vän av ordning vill invända att det ena inte behöver utesluta det andra. Men det är dessvärre så att det ena måste utesluta det andra. I Sverige så har vi redan idag en överproduktion av el och med ytterligare utbyggnation av kärnkraften skulle vi mätta vårat elbehov över en lång tid och minska incitamenten för att satsa på förnyelsebar el. Det vi istället bör göra är att dels göra det lättare för mindre aktörer att ”stoppa in” el i elnätet, dels hjälpa dessa initiativ ekonomiskt med riskkapital och dels avsätta pengar till forskning för att utveckla teknikerna med förnyelsebar el så att dessa kan bli mer effektivare.
På det sättet byggar vi ett grönare, modernare och mer hållbart Sverige som inte är beroende av storföretags nycker.

I övrigt måste jag uppmärksamma detta fantastiskt roliga initiativ från Vänsterpartiet i Sjöbo, veckans must-read står nog Isobel Hadley-Kamptz för med sin tirad om hat.

UPDATE: Länkade visst fel i DN Debatt-artikeln, detta är nu ändrat.

Detta inlägg är publicerat i Miljö, Politik. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

2 trackbacks

  1. [...] Alliansfritt Sverige, HBT-Sossen, Kuniri 1 & 2, Akkomp, Isabel Enström, Friederike Gerlach, Jämstsved, Dagbok mot atomkraft och [...]

  2. [...] Konsumerar vi en produkt mindre kan vi producera en produkt mindre – arbeta mindre. Detta ger oss mer makt över våra liv och gör oss mindre beroende av maktens nyckfullhet. Färre och mindre centraliserade system gör [...]

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>