I fredags kom nyheten att en man som deltagit i BDSM-sex med en kvinna nu åtalas för grov misshandel. Mannen har erkänt på alla punkter, sexet var nämligen helt frivilligt från båda håll. Dock har kvinnan i efterhand ångrat sig (Nyheter24).
Det som diskussionen i denna fråga bör handla om är inte om någon sorts puritanisk sexualmoralism är inne och spelar. Det bör snarare vara en fråga om vilken makt vi har över våran egen kropp och vad vi tillåts göra med den.
Till att börja med så kan vi inte helt kategoriskt säga att det är ens egen kropp och vi har rätt att göra precis vad som helst med den, följden blir med en sådan hållning att vi står i våran fulla rätt att samtycka till att någon skjuter ihjäl oss, lite mindre tillspetsat så tangerar diskussionen den om aktiv dödshjälp.
Men om vi bortser från den diskussionen och snarare fokuserar på vad som sker som inte är av ”medicinska skäl”. Dvs, var går gränsen till vad vi kan samtycka till av precis vilket skäl som helst.
Kan vi till exempel, som opassande är inne på, godta att folk håller på med diverse sporter där de fysiska skadorna kan vara av minst lika grov karaktär och även värre än vad man kan tänkas åstadkomma under en BDSM-session.
Jag menar, man kan samtycka till att spela fotboll (även om det är svårt töntigt) och bryta benet men man ska inte få hålla på med BDSM och skada sig? Det blir väldigt inkonsekvent om man ska ha rätt att skada sig inom vissa fritidssysselsättningar men inte inom andra.
Hur som helst så tror jag att det är bra att detta tas upp i domstol. Åklagaren har en klar poäng om att man inte har rätt att samtycka till precis vad som helst (klipp), den stora frågan är var den gränsen ska gå.
Andra om samma ämne: HAX, tianmi, Helena Bergman
7 kommentarer
Jag såg att BDSM var en länk och tänkte genast wikipedia. Sex kan du lltid läsa om där. ye old sweet wikipedia.
Efter en pratstund med en vän till mig och efter att ha tagit fotbollsjämförelsen kom jag att tänka på en annan mer relevant jämförelse. Jag som en homosexuell (möjligtvis experimentell) man (pojke) kan då ganska lätt hamna i en ganska jobbig situation. Om jag skulle hamna i den inte helt otänkbara situationen att jag träffar en annan person av samma sort (med något som hänger mellan benen) som är osäker på sin sexualitet och vill experimentera. Låt nu säga att vi ”hamnar i säng” med varandra. Allt är frivilligt och vi njuter båda av/under akten. Då är det inget fel. Men låt nu säga att han efter 3 dagar ångrar sig och bestämmer sig för att han inte gillade det som hände. Det skulle då om man går efter den här principen göra mig vill en våldtäcktsman. Jag kan ju inte ha sex med hetrosexuella pojkar som är osäkra på vad dom vill och lättmanipulerade. Är det verkligen rätt??
Nja, jämförelsen haltar lite.. En sexuell akt som båda är överrens om kan aldrig bli en våldtäkt för att man ångrar sig i efterhand (då skulle vi ha många många fler våldtäktsfall varje år) utan det som detta behandlar är vilken rätt vi har till våran egen kropp, dvs hur mycket får vi samtycka till att skada varandra och var går den gränsen.
Jag tycker att båda fallen är absurda men jag håller inte med dig riktigt där. Om han fälls (ja, hur blev det nu med det. Jag har inte kunnat göra någon research) så visar det vad som är möjligt och då är nog inte mitt exempel omöjligt. Men som vissa andra varit inne på så ska staten hallå sig utanför våra sovrum så länge båda går in frivilligt och kan gå ut igen om dom vill. Då har dom inget där att göra. Om mannen döms är det en skam för det svenska sättssystemet. Åklagaren tycks ju inte tänka helt klart iaf. (Säger jag som inte behöver vara diplomatisk) men jaja. Det du säger är nog mer sant. Trots allt är det jag som sitter med i styrelsen för en amatörradioförening och du som sitter med i ett av landets större partier och rör om i grytan. Säger du att det faller så har du nog faktiskt rätt i det trots att det inte är vad jag tycker/tror.
Men alltså, jag håller med dig om att staten bör hålla sig utanför våra sovrum sålänge vi är där frivilligt. Men det som är intressant i detta mål är alltså mängden av våld/skada som är acceptabelt att samtycka till.
Alltså, man har ju inte rätt att låta någon döda en och komma undan med det. Men hur mycket skada är det ok att samtycka till att någon annan åsamkar dig.
Ledsen att jag inte svarat på länge, kanske ordna en sak som skickar email när du svarat. Men jag har bara en sak att säga. Darn, u pwnd me again.
Det är bara en tidsfråga innan det omvända förhållandet råder, fortsätt och skriva och tycka så är vi snart där :)