Rapport från #filtersem

Igår arrangerade .SE ett seminarium (som kan ses i efterhand på bambuser/youtube samt läsas om på twitter under hashtaggen #filtersem) om filtrering på Internet med anledning av boken ”Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem” som Anders R Olsson med hjälp av .SE. Medverkade gjorde förutom Olsson, Isobel Hadley-Kamptz som moderator samt Patrik Hiselius från Telia och Sus Andersson från Svenska Journalistförbundet.

Det var ett trevligt seminarium som lyfte intressanta frågor och skapade en bra diskussion. Ett par saker fastnade lite extra dock som jag tänkte gå igenom.

Till att börja med så måste frågan om filters effektivitet diskuteras, siffran 50 000 träffar/dag används som ett ständigt slagträ i debatten från filtreringshetsarnas sida. Från Telias håll så rapporteras 6 000 träffar/dag, dock kom vi aldrig fram till vad det här är för typ av träffar. Detta är centralt för att kunna föra en seriös debatt om filters effektivitet och barnpornografins utsträckning. Så fram i ljuset med hur stor del av träffarna som är sökrobotar, hur många unika ip-adresser det handlar om, hur många domäner det handlar om.

Telia framförde även åsikten om att för rättsäkerhetens skull vill de ha en tredje-partsorganisation (förslagsvis Advokatsamfundet) som kunde granska filterlistan och även granska vilka nya adresser som ska läggas till. Dock anser inte polisen att det finns behov av detta. Personligen är jag mer inne på chrisk’s linje om att allmänheten bör få granska filtret för att säkerställa att det verkligen är rätt saker som filtreras.

Slutligen är det debatten om huruvida filtreringen ska regleras i lag eller som det gör idag med en frivillighetsbasis (frivillig i den aspekten att om det inte filtreras så blir det lag). Här tror jag att en lagstadgad reglering av hur filtrering ska ske är vägen att gå. Att lita till att marknaden själv ska kunna reglera detta är att sätta nätneutraliteten på spel med tanke på hur få operatörer som det finns idag, dessutom kräver en marknadslösning att operatörerna i förväg visar stor transparens i vad de vill filtrera bort och det har jag väldigt svårt att se att de kommer vilja göra.

Som någon sorts slutsats vill jag ändå konstatera att Telia verkar vara hyffsat goda i denna fråga, det upprepades ett flertal gånger att de inte kunde tänka sig att filtrera något ytterligare utan att det lagstadgades om det.

Dock anser jag fortfarande att filtrering skadar mer än det hjälper och att modellen för att få bukt på spridningen av barnpornografi (även om spridningen nog är mindre än vad vissa debattörer vill påskina) snarare bör vara att ta bort materialet än att gömma det. Vi behöver komma åt de som begår dessa hemska övergrepp på barn och på så sätt kan vi också hindra de deriverande brotten som följer.