Läser en intressant debattartikel i GP undertecknad av Lukas Romson (KIM), Maria Ferm (MP), Ida Gabrielsson (V), Jytte Guteland (S) och Niklas Wykman (M) som rör unga transexuella personer och problem som uppstår för dem med den rådande könstillhörighetslagen (GP).
Transsexualism definieras enligt Wikipedia enligt följande:
Transsexualism är ett tillstånd där den drabbade har en permanent upplevelse av att tillhöra det kön som är motsatt ens biologiska. Den transsexuelle uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling. En besläktad, men något vidare, term är GID (Gender Identity Disorder). Transsexualism betraktas inom medicinen som en psykiatrisk diagnos, och är som sådan unik i så måtto att behandlingen fokuserar på att förändra kroppen, inte psyket.
Helt enkelt personen i fråga anser sig vara född till fel biologiskt kön.
Problemet idag är att unga människor (< 18 år) har väldigt få rättigheter i fråga om att byta biologiskt kön. Det första (och enklast lösta) är det rent juridiska dvs namnbyte och personnummersbyte, gällande detta ser jag inte ett enda skäl varför det ska spela roll om man är myndig eller ej (möjligtvis att man ska behöva målsmans tillåtelse) men i övrigt så handlar det blott om siffror och strängar i myndigheternas databaser medan det för den transsexuelle som lever utan att berätta om sin transsexualism innebär att risken att bli ”påkommen” ökar (och med det risken för utstötning, mobbning, hot, våld, osv).
Det andra som är lite mera problematiskt är operationen (hela grejen handlar ju främst om folk som lever ut sitt kön och inte sitt biologiska kön och även äter hormoner). På grund av den höga självmordsrisken tvingas läkare rekommendera föräldrar att skicka sina barn till Thailand för att operationen ska kunna genomföras. Problemet är ju då att det bara är de som har råd (eller har föräldrar som har råd ) att betala för en könsbytesoperation. Även fast frågan inte är varken enkel eller polär så lutar iaf jag mot att de medicinska skälen måste få gå före de juridiska, dvs om man behöver en operation för att kunna leva ett normalt (fult ord) liv så ska inte lagar och regler få sätta sig över det.
/Micke
